Jag brukar säga att jag arbetar mot ljuset och att jag arbetar som coach för att andra ska hitta sitt ljus. Och då kan man ju fråga sig…. Vad menar jag med det?
Jo, jag skulle i det här fallet kunna sätta ett likamedtecken med ljus och ”fri från motstånd”. Jag menar helt enkelt att det finns möjligheter i oss alla att röra oss i en mer friktionsfri riktning, vare sig det är på det privata planet eller det professionella.
När vi upplever oss sitta fast i livet, oavsett var, så kan man ju konstatera att det känns frustrerande och kanske till och med
deprimerande. Som coach blir då mitt arbete att identifiera tillsammans med min klient varför denne upplever sig sitta
fast, kanske både på det mentala och praktiska planet.
Ofta har vi föreställningar om hur vi vill ha det i våra liv, och dessa föreställningar är inte alltid av godo utan kan sätta rejäla
käppar i hjulen. Föreställningarna kommer någonstans ifrån och ibland är det rena fantasier som vi gjort om till sanningar. Och det som är sant upplever vi ju som viktigt. Och är det viktigt bör vi ju ha det i våra liv, eller hur. Ni hör själva, det ligger ett stort intresse och därigenom stora möjligheter i att identifiera dessa föreställningar och ställa dem mot väggen; sätter de de facto käppar i hjulen eller främjar de oss och tar oss välmående framåt?
Jag tror att i de flesta fall så hindrar dessa föreställningar oss när de kommer från våra mentala fantasier, ofta baserade på rädsla (i varierande grad så klart). Det finns en rädsla för vad som skulle hända eller hur jag skulle må om jag inte gör som jag tror att jag måste göra. Ett förenklat exempel är: vikten av att ha det kliniskt städat innan gästerna kommer, alltså måste jag städa, så har jag alltid gjort och så måste jag göra.
Vad skulle hända om jag inte gjorde det… hemska tanke. Någon som känner igen sig så här i juletider
fyllda med tradition 😉
Ja, och så har vi en uppsjö av fantasier om alla hemskheter jag kommer uppleva om jag inte gör det jag tänker. Tvångstankar, ja faktiskt… i olika grader(” tvångstankar” superlight och sådana där vi faktiskt måste ta hjälp). Och faktum är att dessa
finns på massa olika ställen i våra liv och ur detta perspektiv är det ju lätt att inse att vi bakbinder oss själva med att låta dessa föreställningar fungerar som sanningar. Men oavsett, finns det ingen anledning att förminska oss själva i vår ”quest for truth”.
Vi kommer hitta våra sanningar mycket snabbare om vi gör det med ett kärleksfullt förhållningssätt till oss själva och där vi inte dömer oss för de förhållningssätt vi har och som vi vill förändra. För trots allt är det ju själva nyckeln; att vi vill göra en förändring.
Det är modigt!
När vi sedan, sakta men säkert, börjar identifiera den mer friktionsfria vägen, ja, då menar jag att vi hittar vårt eget ljus. Potential skulle andra kalla det, eller varför inte förmåga, kraft eller högsta kapacitet. Oavsett, en kraftfull riktning!
Med hopp om sköna och ljusa mellandagar!
Ulrika