För de flesta är den personligt utvecklade resan något som sker gradvis och därför är det svårt att själv se eller uppskatta resultatet.

Det är inte förrän vi ställs mot vårt gamla sätt att agera eller hantera situationer som det blir tydligt att vi genomgått en förändring. Det är en skön insikt.

Men vägen dit har förmodligen varit allt annat än rak.

För att verkligen kunna integrera en förändring behöver vi  syna våra värderingar. Värderingar är det som vi grundar vår livssyn på, det som vi anser är gott och vad som är ont, vad vi uppfattar vara av värde eller inte.  Våra värderingar är ofta baserade på generationer av principer och uppfattningar och håller oss därför ofta i ett hårt grepp.  Det är inte lätt att förändra en värdering. Det är sällan vi vill förändra en värdering.

Betänk då vad som händer när två personer med starka värderingar ställs mot varandra i en konflikt. Där båda parters sätt att leva definieras av mycket starka värderingar och kultur. Det är lätt att förstå att det kan vara svårt, om än faktiskt omöjligt, att mötas. Det närmsta man kanske kan uppnå i steg ett är ”we agree to disagree”. Kanske är det en bedrift i sig!

Inte sällan är det en kris som behövs för att vi ska våga rucka på våra värderingar.  En kris kan sätta våra värderingar på sin spätts. De slits upp med roten i en himla fart och vi ger oss själva en möjlighet att plantera om dem där vi själva väljer att göra det. Eller kanske måste vi planera om våra värderingar i samband med en kris. Det är ju inte alltid lätt, det kan vara smärtsamt.

Det jag vill belysa här, är när vi inser att vi har eller följer värden som inte längre känns viktiga, sanna eller rätta – för oss, så ger det ofta en känsla av att vi inte går på rätt väg.

I början kan det uppfattas som en match mellan förnuft och känsla.

Antingen börjar vi ana en känsla som pockar på vår uppmärksamhet om att det är ”något-som-inte-känns-rätt”.  Eller så har vårt förnuft klargjort fakta och att vi då inser att en förändring låter rimlig. I båda fallen är det vanligt att vi upplever en sk. kognitiv dissonans , dvs den negativa känsla som uppstår när man har flera motsägelsefulla idéer och tankar samtidigt.

Men om vi hörsammar den lilla rösten i oss som längtar efter en förändring så kommer vi ta oss dit, steg för steg. Vi kommer ta oss dit för att det blir viktigt, helt enkelt. Integreringen av förändringen gör att vi växer, expanderar, känner syfte….välj vilket ord ni vill – starkt är det i alla fall. Resultatet … ja, det blir en del av förändringen, helt enkelt!

Med det sagt så önskar jag er alla mycket värme, omtänksamhet…och styrka.

Ulrika