”What goes around comes around”, eller ”gott föder gott” och tillika motsatsen, negativitet föder negativitet, är väl det närmsta en sanning man kan komma.

Det finns ju många som skulle säga att det inte finns en absolut sanning vad gäller någonting överhuvudtaget men just i det här fallet vill jag å det tyngsta slänga in en brasklapp.

Å den ena sidan betyder det att ett gott bemötande från andra väcker en god känsla i oss själva och att vi då på något sätt vill föra den vidare, medvetet eller omedvetet.

I just det ögonblicket vi blir träffade av en god intention vill jag påstå att vårt innersta väsen blir berört. Sedan är det upp till vår relation till vårt ego hur vi tar det vidare.

Tyvärr blir den goda intentionen ibland eller till och med ofta blockerad av egot. Känner ni igen känslan av att rationalisera bort det goda vi möter som töntigt, smörigt, pinsamt eller som någon annan lägre stående intention. Det är ofta rädslan som talat till oss på det sättet. Rädsla av att andra ska tycka att man är töntig eller helt enkelt inte tillräckligt cool. Jag vill bara göra ett snabbt inlägg till det: en trygg människa gör inte den kopplingen. En otrygg människa gör.

Har vi dock förmågan och insikten av att stå kvar i det goda, och faktiskt känna tacksamhet så kan det bära oss långt.

Det finns en mängd olika förklaringar till varför vissa tar till sig händelser och möten som möjligheter där andra ser samma situation med tankar om att det inte kommer leda vidare till något gott hur de än väljer att se på det.

Och det finns lika många förklaringar till varför vissa ser den goda intentionen, där andra ser ”fowl play” och misstänker en baktanke. Men det är svårt att fejka en god tanke som är genuin. Däremot är det betydligt lättare att ana egots baktanke. Den kan inte klinga an i själen.

Steget till hur vi tolkar det uppenbart goda är inte långt till hur vi tolkar andras misstag.

Tänker er in i en trafiksituation och där någon utan förvarning ”tränger sig in” framför oss, eller gör något annat som vi uppfattar som ”fel”. Hur många känner då igen känslan av: ”Din dumme jvl, vem tror du att du är? Och så tolkar vi det som om denna för oss  uppenbarligen inkompetente bilförare har en dålig intention och sitter på höga hästar och som dessutom vill tala om det för just MIG.

Fenomenet ”What goes around comes around” har en släkting, eller tvilling om ni vill, i begreppet ”Reciproka” som beskriver ”viljan om ömsesidig behandling”. Så som jag blir bemött vill jag bemöta andra. Ja, och de orden känner vi väl igen sedan tidernas begynnelse. Kanske beror det på att det är en grundläggande sanning i oss.

De gånger dock som detta får sin största genomslagskraft, positiv eller negativ, är när känslan ackompanjerar tanken. Jag tror nämligen att vår största källa till den kraft vi förmedlar inte kommer utifrån tanken, utan ur känslan. Jag brukar hänvisa till Assagiolis 10 psykologiska lagar (Roberto Assagioli, grundare till Psykosyntesen) och att vi kan välja vilken inkörsport som ligger oss närmast för att påverka status på ”kropp-tanke-känsla”. Jag tror som sagt att det vi förmedlar vidare till vår omgivning dikteras av vår känsla.
Läs gärna om Assagiolis ”10 psykologiska lagar” och se om du kan hitta din medvetna väg till att påverka känslan.

Jag har förmånen, som jag ser det, att få träffa en hel del människor och jag får ta del av deras resa genom livet. Livet är som livet är, alla ingredienser finns; svårt, lätt, tufft, roligt, utmanande, belönande. En gemensam framgångsfaktor för de som ”lyckas” (högts personligt definition) upplever jag har att göra med attityd, inställning och vad dessa personer utstrålar inifrån och ut.

Finns det någon logisk, mätbar förklaring till detta? Nej, inte annat än ”what goes around comes around”.

Allt gott,

Ulrika