Att ta ansvar för sina egna handlingar och känslor…

…låter självklart men är ack så svårt många gånger. Det betyder nämligen att det inte går att skylla på

andra i första hand utan att det är blicken inåt som är väsentlig. Jobbigt, eller hur!

Visst var det skönare att kunna skylla på chefen för att budgeten på egna avdelningen inte gick ihop eller att arbetskamraterna inte är vad de borde vara. För inte kan det väl vara så att det är jag själv som har ett finger med i spelet…stört omöjligt!!?

I det upplysta (mer och mer i alla fall) samhälle vi lever i får vi ju ofta höra detta med eget ansvar… och alla nickar vi instämmande och håller med om att nog är det så! Men att gå ner på detaljnivå och titta på sig själv och sitt beteende är en helt annan sak. Då kommer vi i kontakt med det innersta i oss och som så ofta är förknippat med skam och skuld.

Skam är så skamligt att det knappast borde nämnas vid namn och just därför är det en läkande process med stora mått. Många gånger är det nödvändigt att få assistans med att titta på den närmare.  Vi upplever skam av en anledning och ofta har den mindre med den aktuella situationen att göra än vad vi tror. Den har ofta sitt ursprung från gamla händelser men kommunicerar genom känslan hela vägen fram till vårt aktuella ögonblick.

När vi väljer att titta på skammen, vågar se den, sätta ord på den och känna den, förminskar vi dess kraft och makt över oss. Spöken spricker i solsken!  Ja, det får i alla fall fungera som symbolik, ni fattar vad jag menar.

Så i och med att vi vågar titta på våra egna inre motstånd, tar vi eget ansvar för vårt välmående.

Gott så,

Ulrika