Intuition är ett begrepp som vi alla slänger oss med lite här och där och de flesta av oss (om inte alla? …) har dessutom upplevt det. Men vad är det vi egentligen menar med intuition och vad betyder ordet egentligen?  

Wikipeidia beskriver bl.a. intuition på detta sätt: ” Intuition kommer från latinets intueri, som betyder åskåda, se på eller betrakta. Intuition är förmågan att bilda en omedelbar uppfattning eller göra en omedelbar bedömning utan att
(medvetet) ha tillgång till alla fakta, och ställs ofta i motsats till att resonera och förstå logiskt.”

Vi har väl alla någon gång känt på oss vem det är som ringer eller vad som kommer hända härnäst.  Till och med de personer som anser sig vara ointuitiva (i brist på bättre ord) med stora mått, brukar även de komma ihåg flertalet gånger när de har upplevt sig veta. Jag tror dessutom att alla bra ledare, oavsett plats, använder en ansenlig mängd intuition – omedvetet, men kanske även medvetet. Det är just det som gör dem så bra!

Ofta är intuitionen en snabb känsla som försvinner om vi försöker analysera den. Det är intuitionen som talar om för oss om informationen vi tar emot är sann. Den är inte logiskt eller rationellt bunden utan rör sig i ytterkanten av de dolda. Det kan vara känslan av att vid ett vägskäl med många alternativ, intutuitivt veta vilken som är den rätta.  Ibland visar sig intuitionen även i ett görande, dvs. att vi t.ex. väljer att göra något i sista sekund- utan att medvetet ta ett beslut om att göra just det, utan att det går av bara farten, skulle man kunna säga –  för att sedan träffa ”rätt” person på den senare bussen, helt omedvetet och slumpmässigt kan tyckas.  Redan här smyger det sig naturligt in en fråga: finns slumpen, och ja, vad tror ni?

Vi vill gärna koppla ihop intuition med något gott och positivt. Ja, vi vill gärna att det finns ett samröre med någon form av
vägledning kanske. Den intressanta frågan blir då, tycker jag; har vi tillgång till vår intuition hela tiden eller är det en godtycklig tillgång till det?  Är det något som inträffar lite då och då eller är det något vi kan lära oss att påverka?

Ur bl.a. ett filosofiskt perspektiv talas det ibland om att intuition skulle vara en implicit kunskap. Ett implicit lärande betyder att hjärnan redan i fosterstadiet samlar kunskap som hamnar i det omedvetna och att intuition då skulle vara en slags koppling till denna redan införskaffade kunskap. Processen hur vi lär oss vårt modersmål kopplas ofta ihop med denna implicita kunskap. Ja, jag har inget att säga om det. Det låter väl bra:-)

Men, vad gäller att kunna ta emot kunskap bortom oss själva och det uppenbara runtomkring oss, är ju en annan sak kan jag tycka. Och huruvida svaret till det ser ut, så tror jag att det beror på hur väl vi känner oss själva och hur medvetna vi är om hur intuitionen yttrar sig i just oss. Jag tror nämligen att en person som anser sig vara intuitiv även litar på de signaler som han eller hon känner i just det ögonblicket när det upplevs.  Visst kan vi vara efterkloka och i efterhand förundras över att vi hade en föraning om att något skulle hända, skratta gott åt det och kanske känna tacksamhet för att det finns ”något” – vad det nu än må vara – som vi fick information av. Och visst är det en styrka att medvetet kunna identifiera intuitionen!

Är magkänsla och intuition samma sak?

Ja, det är det säkert på ett sätt. Men jag tycker det känns som om de verkar på olika frekvenser, ungefär som om det är olika
radiofrekvenser som de sänder ifrån. Egentligen spelar det ju ingen roll om mottagaren har uppfattat meddelandet, men jag tänker på dem som kusiner.

Jag läste en artikel om en författare som menar att magkänsla och intuition är inget vi kan lita på och att det har spelat ut sin
roll. Han menar att vi i all väsentlighet är stenåldersmänniskor som lever i en komplex högteknologisk civilisation som vi inte är anpassade för.  Författaren menar vidare att magkänslan som då är kvar på denna tidiga tidsålder, för oss ut på villovägar och gör att vi fattar beslut som kan vara direkt skadliga för oss. Han skriver att vi gör bättre i att, bland annat, ta beslut utifrån statistik och kalkylerade sannolikheter och beskriver hur amerikanerna valde att köra bil i stället för att ta flyget efter 11 september, varpå trafikdödligheten sköt i höjden.

Det jag hör när jag läser detta är: rädsla! Det är lätt att blanda ihop rädsla med intuition/magkänsla.

Men, och detta är så viktigt: Rädsla och intuition är inte samma sak!

Utifrån rädsla, ja, då tycker jag att han har en poäng; Om vi tror att rädsla är samma sak som intuition, då är det verkligen läge att göra en sannolikhetsutvärdering.

Men utifrån att jag verkligen anser att det finns något som är intuition, så håller jag inte med. Dock, och som alltid, know thyself.

Ta reda på vem du är och vad du står för, sant och ärligt!
Det är nämligen ofta så mycket lättare att lyssna till rädslan och andra människors åsikter än vad det är att lyssna till sig själv.  Om vi förstår vad vår rädsla är grundat i, ja då är det lättare att ta ett andetag och känna.

Tankar vs. känsla, skulle man kunna säga. Det är ofta tankarna som sätter käppar i hjulet. Känslan ljuger inte brukar man säga. Men är tankarna tillräckligt ihärdig och vi göder dem regelbundet, ja då kommer de helt klart att påverka känslan. Tanken som påverkar känslan som påverkar handling, i vilken ordning du än favoriserar. Läs om de 10 psykologiska lagarna. Ett sätt att hantera
ovälkommen rädsla är att hitta nya sätt att tänka på, som i sin tur kommer påverka din känsla och handling.

Så jag tänker att intuition är en förmåga att tolka information.  Information som inte vid blotta ögat är uppenbar. Var kommer den informationen ifrån?

Ja, här finns en mängd olika teorier. Enligt C.G. Jung finns det ett ”kollektivt omedvetna”, en slags informationskälla av samlad mänsklig kunskap som vi kan ha tillgång till.  Här återfinns arketyper och symboler som för oss människor är gemensam, nedärvt i
oss, och som på olika sätt förmedlar information, bland annat genom drömmar och andra symbolhandlingar. Vår intuition är det i oss som på ögonblicket kan tolka det, även om just Jung talade om intuition ur ett annat perspektiv.

Enligt Roberto Assagioli och psykosyntesen så återfinns intuitionen i vårt övermedvetna – med tillgång till vad han kallade för det
transpersonella (kunskap genom personligheten) . Det är i vårt övermedvetna vi även har tillgång till kärlek, mening med livet, gemenskap, sorg och mycket annat och bland annat just intuition. Men återigen, varifrån informationen kommer ,måste nog lämnas till individen att tolka, med andra ord; du känner vad som är sant för dig; slumpen, universum, nedärvd kunskap, ljuset eller annat.

Intuition är verkligen spännande. De flesta av oss har upplevt det men ingen kan direkt bevisa att det finns och ändå är det en
vedertagen sanning. Spännande, tycker jag.

Väl mött,

Ulrika